Mitt i natten rasar en spegel ner från väggen och går i tusen bitar, tar i fallet med sig en vas och en del annat. Jag trodde att det var någon som sköt mot fönstret, skrek av rädsla, väckte W som förmodligen blev livrädd och hoppade snabb som blixten upp i vår säng. När jag efter någon minut förstår vad som hänt och går för att hämta en sop sätter sig M upp i sängen, tar ut öronpropparna och frågar: - Var det åska?
Tryggt att veta att om man skriker på hjälp så har man någon som snabbt är där :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar